De börjar att kännas bättre, men samtidigt är den magkänslan kvar i mig att något är fel. kan inte riktigt sätta ord på vad.. men med tanke på hur allt vart sen i torsdags, är det nog de som känns..

känner mig missförstodd o dum i huvet, allt är mitt fel känns de som. allt som händer är alltid mitt fel.. o ingen ser att jag försöker allt jag kan för att jag inte ska må dåligt, o ha misstänksamma tankar i huvet. jag försöker verkligen, o när jag gråter så är de för jag känner mig förvirrad i vad jag ska tro. mitt hjärta säger en sak, men magkänslan säger tvärtom..  Fattar inte hur de kunde bli så jobbigt o så himla fel..

men visst en sak som mamma sa; om man inte tycker att man gjort fel så kan man inte förstå vrf de andra tycker de är jobbigt.. så himla sant!

o med de så kan jag förstå lite själv, vrf saker blev som de blev..

jaja, nog om de bara vart massa depprimerade inlägg de senaste.. nu vettefan vad jag ska göra, mitt busskort glömde jag hos Linus.. så kan inte åka till stan o träffa Linn elr åka till Thn o hämnta passet.

puss o krääm