Mamma berättade i morse att pappa kanske fått en stroke. Han fick den troligen inatt, han åkte in till akuten i morse eftersom halva hans kropp var helt avdomnad/förlamad. De visade sig att han hade en fått en propp i bakhuvudet. Han hade inte ens tänkt att åka in till akuten, han hade tänkt att åka till sjukhuset som vanligt varannan dag till dialysavdelningen. Men när pappa berättade de för mamma i telefonen i morse vart hon helt galen "peps de fattar du väl att du inte kan göra? Du måste åka in till akuten nu direkt, sånt här är ju jätte farligt". Han hade tur i oturen med att få proppen jut i bakhuvudet, hade de vart någonannanstanns så kan de vara så allvarligt att man dör. Jag blev helt skakis när mamma berättade, första tanken var "inte du nu också pappa"give me a breake typ..

Är himla glad nu att det inte var värre. Det är så sjukt hur vi fungerar, jag vet mycket väl att pappas kropp är väldigt sjuk men ändå så tror man på något sätt att de aldrig kommer hända något. Sjukdomar m.m är liksom overkligt. Det är likadant med morfar, även om man vet så går det inte att förstå....