Mitt hjärta slår i typ 345 och jag svettas och är helt sprallig nu. Jag jagar upp mig så himla mycket också, tänk om jag råkar fisa eller snubbla eller ta sönder något, komma försent, ha tandkräm runt munnen osv. haha är livrädd men samtidigt jätteglad. Mina tankar flyger iväg längre också, tänk om jag är as bra på detta jobbet och jag får heltid (tjänsten jag sökte var deltid 12-30 timmar i veckan) och jag tjänar pengar och har råd att flytta hemifrån snart! Tänk.. Jag och Linus i en lägenhet med en liten vovve och världens mysigaste säng och soffa och stor plattv, massa tända ljus och ett stort ljust kök :). Slippa bli "tvingad" till att plocka ur diskmaskinen, "tvingad" att städa rummet. Att man istället tar disken den tiden på dygnet som passar en själv när de känns okej att göra de och slippa skit-soc-bidraget!..ÅÅÅH underbara tanke. Klart att man ska få ha förhoppningar, fast till en gräns, så man inte bli alldeles för besviken om något skulle gå fel.

Nu är mamma klart med maten, makaroner och korv, dags att bege sig mot köket :)