Åååh jag är så himla korkad. känns inte som att jag vet vart jag har någon.. Vänner som står/stog mig så nära, som jag älskar, låter jag bara glida ur mina händer. jag har ingen RIKTIG vän, vet inte om de är fel på mig eller om de är fel på alla i min omgiving. De är antagligen de först nämnda. Jag saknar att ha en vän som är "bara min" som jag kan dela allt med, berätta hemligheter, skratta så man nästan kissar på sig med & gråta ut mot. Tagga på fest tillsammans med, en vän som man bara kan sitta med på rummet utan att någon av oss känner sig uttråkad, roade utav varandras närvaro. Har bara haft 3 sådana vänner och alla har jag tappat bort med tiden. Ida, Carro och Chatte.

Caroline Blomqvist har jag känt hela mitt liv, sen vi var 5-6 år, vi pratar med varandra högst 2 ggr om året. Det gör riktigt ont att tänka på. Att en vän som jag känt hela livet, att hon och jag tappar mer och mer kontakten pga. att jag bor så långt bort från henne nu. Nu känner jag henne inte längre, jag har ingen aning om nått i hennes liv. Vad hon tänker på, hur de går för henne i skolan. Vad hon gör om dagarna, vilka hon umgås med osv.
Kommer alltid minnas när vi bråkade om vem som skulle ha den snyggast kent-dockan och jag alltid fick den fulaste för båda var dina och du vägrade låna ut den snygga till mig haha! alla gånger vi bakade negerbollar och när vi satt i ditt kök och skrattade så vi inte kunde andas och de slutade alltis med att du sprang fortare än fan in på toaletten för du hållde på att kissa ner dig! hahaha

Ida Berg blev jag bästis med i 5.an och vi tappade varandra när jag flyttade och pga av att jag blev som jag blev när jag var 14-17 år. Vi delade inte samma intressen längre och varje gång jag var nere och hälsade på i väckelsång söp jag med folk som jag egentligen inte kände speciellt bra. Mest för att de var som en revolt mot Lisa och Per. Eftersom (Som jag tyckte när jag bodde hos dom) att dom bestämde för mycket över mig. så försökte jag genom att inte lyssna på dom då heller bevisa dom inte kan bestämma som vanligt.
Kommer alltid minnas när vi cyklade vilse i skogen och jag grät o sa "vi kommer aldrig komma hem igen" och du skällde på mig och tyckte jag var jätte barnslig.  när vi sov över tillsammans den sista gången innan jag flyttade, jag låg på din soffa i ditt rum och vi hade på lite musik när vi skulle sova. När "I will always love you"-låten sattes på i radion. Då började vi gråta och tro mig när jag säger att vi grät..

Charlott Iveström träffade jag första gången när hon började i min klass i 9.an och i 2 år var vi tajtare än två saker som blivit i hop limmade med superlim!. Vi gjorde allt tillsammans, saker som jag aldrig i hela mitt liv skulle gjort själv eller med någon annan.. Gick det än dag utan att vi var med varandra frågade folk direkt "är ni ovänner?" bara för att vi va med varandra precis hela tiden. Vi bråkade tusen gånger men vi blev ALLTID vänner efter några dagar igen. Det var hon och jag mot hela världen verkligen. Inget tycktes kunna skilja oss åt. men något hände. och nu pratar vi knappt med varandra.
Kommer alltid minnas våra galna kvällar på alla fester tillsammans, speciellt den kvällen i Frändefors du vet ? alla däruppe hatade oss eftet de, iaf tjejerna. Den gången när vi tog bort vårat löshår och klippte oss axellångt med lugg, vi såg precis likadana ut. Eller den kvällen i polen i vårat hotellrum, när vi grät av rädsla för vi trodde de var ett spöke på vår toalett hahaha.

jag saknar allt...