Var på morfars minnes stund innan med släkten, först möttes vi utanför och när alla hade kommit så kom prästen eller pastorn ut och hälsade oss välkommna. Vi fick gå in och sätta oss i ett litet rum och så förklarade han hur de gick till, att vi fick gå in till morfar och kännde vi att de blev för jobbigt så fick vi gå tillbaka en stund osv. När han var klar började alla röra sig innåt, jag gick näst sist. Så fort jag såg morfar bröt jag ihop och kunde inte med att gå in. Jag stog kvar utanför en stund och lugnade ner mig och gick in. Morfar såg så himla fridfull ut och inte alls så blek som jag trodde att han skulle göra. Vi hade en timme på oss att säga hejdå och sådär.. Typ fem minuter innan så gick jag in och klappade han och sa "jag älskar dig morfar, hejdå".. Usch vad alla grät, så for man såg att någon annan var ledsen började man gråta igen. Orkar inte berätta mer..

Nu ska jag och Linus sova, godnatt på er!
xoxo Becca