Ligger här med deppig musik! och tänker på Morfar och hur snabbt allting bara kan vända. Tänker på liv och död, när allt kommer till kritan, undra om man ångrar mycket när man ligger och i storsett bara vänta på att allt ska ta slut! Hemska ord och hemska tankar, jo jag vet! men kan inte hjälpa att undra.

De är sjukt vad många människor jag har sårat, riktigt djupt, under mina ynka 19 år i livet. Allt från mina föräldrar till personer som trodde att jag var deras vän, och som jag trodde att jag var vän med! men så bara hugger man dom i ryggen, ibland så djupt så man hugger i hjärat också. Egentligen är inget med vilje som jag har gjort, utan de har "bara blivit så". Även om jag inte ska skylla på alkohol så är de en stor bov i de hela, de mesta har hänt när jag är full. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig klarat av att dricka. Visst att 80% av alla gångerna har jag riktigt roligt och det blir en hel-lyckad kväll. Men 20% av gångerna beter jag mig rent ut sagt som ett svin! och de är ju genom dom 20% man blir mer eller mindre "dömd" av.

Jag ångrar väldigt mycket, men samtidigt står jag för vad jag har gjort. Kan inte påstå att de jag gjort har varit bra.. Men jag vill någonstanns ändå tänka att de var meningen att de skulle bli så, för undra hur de egentligen sett ut nu? om jag inte gjorde så, den gången, för dom antal åren, vart hade jag varit? vilka personer hade jag vart vän med nu? skulle jag ens ha vänner? skulle jag gått industri av alla linjer? skulle jag vara arbetslös? de finns mycket om man tänker efter som gör att jag är just där jag är idag.

nu pratar jag i nattmössan tror jag! sånt här tråkeri vill jag egenligen inte veta av ;/

godnatt! xoxo Becca